Inget stort problem i de flesta fall, jag har verktyg så jag klarar mig. Däremot visade det sig att det vara ganska svårt att justera bakfjädringen utan rätt hak-nyckel. Honda's nyckel är vinklad på ett udda sätt som gör det hela mycket enklare än med "vanliga" hak-nycklar, mycket färre blodiga knogar. Ny manual införskaffades enkelt via Honda, men verktygsväskan ville de ha nånting som motsvarade kilopriset på guld för. Mycket billigare och enklare att köpa via Ebay.
Ännu skojigare är det att de lägger sig bakåt i fartvinden i högra hastigheter, ser på något lustigt sätt ut som öronen på en hund. Alltså byttes de ganska snabbt ut mot klarglasblinkers från Peugot 206.
Jag hade efterforskat vad jag skulle ha och visste att de skulle passa hyffsat i kåpornas hål, evenuellt skulle det behövas lite modifieringar för att de skulle sitta snyggt. Alltså tog jag hojen och körde ner till lokala Peugot handlaren. Här utspann sig en underlig diskussion som faktiskt var ganska rolig...
Jag gick fram till disken, iklädd skinnställ med hjälmen i handen och bad att få veta vad ett par klarglasblinker för Peugot 206 skulle kosta. Varpå tjejen bakom disken frågade mig efter mitt registreringsnummer?!
"Öh, tja, har jag inget."
"Alla bilar har ett registreringsnummer"
Och innan jag han svara fick jag utförligt vetavarför det behövdes ett registreringsnummer, dvs för att det skulle bli rätt del som passade till min bil.
Jag förklarade att orsaken till att jag inte hade något registreringsnummer var att jag inte ägde någon bil. Längre kom jag inte, innan tjejen bestämde sig för att jag antingen var fullständigt korkad eller jäklades med henne.
Alltså spände hon ögonen i mig och sa med samma tydliga tonfall man tilltalar olydiga barn med, "Jag behöver registreringsnumret på fordonet som du skall montera blinkersen på!".
Alltså gav jag henne mitt registreringsnummer... Efter ett par försök med datorn fick jag upprepa det.
Andra gången jag upprepade samma nummer fick jag samma blick som tidigare och med anklagande tonfall, "Det är ingen Peugot, ingen 206:a i alla fall!"
"Nej, det är det inte."
Ny blick, "Mummel, mummel, VTR! Det är ju en Citroen!", följt av en ny anklagande blick. (Det finns en Citroen Saxo med tillnamnet VTR för er som inte visste det, jag visste det inte...)
Nej, svarade jag, "Honda VTR".
Lång tystnad, följt av ytterligare en anklagande blick, "Vi säljer inte reservdelar till Honda, detta är en Peugot handlare!".
Ja svarade jag, "Det är därför jag gick hit för att köpa blinkers till en Peugot 206!"
Ny blick, hon misslyckades uppenbarligen med att hitta något fel på den logiken, "Men de passar inte på en Honda!"
"Jo, de passar alldeles utmärkt på en Honda, hålet i kåporna är alldeles lagom stort."
"Kåporna?!"
Pekar på min motorcykel som står väl synlig utanför fönstret, "Ja, hålet på sidan där blinkersen sticker ut har rätt form och storlek!"
Blicken säger att jag uppenbarligen är i behov av omedelbar psykvård och borde låsas in.
Jag förklarar mycket utförligt att jag skall montera blinkersen på min motorcykel, att jag själv vet att de passar, och vill veta vad de kostar.
"47:- styck" säger en av hennes kollegor och lägger 2 st blinkers på disken framför tjejen, varpå han brister ut i gapskratt.
Det tar ytterligare ca 5 minuter att betala eftersom både jag och killen gapflabbar varje gång tjejen blänger på oss. Hon konstaterar som avslutning att vi är fulltändigt vansinniga båda två och går sin väg.
Dagen efter kör jag tillbaka, efter att ha monterat blinkersen och räcker över en choklad ask till samma tjej, med orden "Den har inget registreringsnummer, men den kanske passar ändå?"
Det gjorde den, och efter att ha inspekterats befanns även blinkersen passa, "Fast det är en Honda!".
Jag har tydligen rabatt där nu (jag blev påkörd och behövde ny blinkers på ena sidan).
När man nu har en 90 gradig V-twin så bara måste den låta rätt. Förra ägaren hade en ganska bra ide, ta ut sista slutpipan i varje ljuddämpare, resulatet är en hoj som ser orginal ut, men låter lite mulligare med mer basröst. Lite likt de mildare slip-on systemen i ljudet bara lite mer silkesmjukt. Nackdelen är att det är lite svårt att smyga.
Fördelarna är däremot uppenbara, när Farbror Blå tittar så ser han en Honda orginal ljuddämpare med E-märkning. Och jo, de har tittat. Jag hittade en väldigt skojig tunnel, lång och bra med fantastiskt eko... Han var rätt imponerad av mängden ljud jag lyckades producera. Men mot löfte att ta det lugnt och inte leka i fler tunnlar fick jag köra min väg.
En annan modifiering som redan var gjord var att strypningen i förgasarna var borttagen. Tyvärr hade förra ägaren inte helt justerat in den efteråt, vilket gav rätt taskigt tomgångsvarvtal med en massa tjuvstopp. Eftersom det var dags för service så fick det bli stora servicen, byte av kamkedjesträckare och ventiljustering och hela surven. Och givetvis en liten injustering i bänk, mycket bättre tomgång och mellanregister
Förre ägaren hade också monterat Michelin Pilot Race på hojen, dom är klistriga in till vansinnets gräns. Hel-lajbans på torr och varm asfalt, men lite mer spännande på höstvägar. Tror att de här däcken har skapat min nuvarande åkstil, man kan lägga ner hojenmycket långt ner i kurvorna, faktum är att man nästan måste. Med sin spetsiga profil så "faller" de ner i kurvan. Lite läskigt i början, men härligt när man har vant sig. Mina åkkompisar undrade i början hur jag lyckades köra om hojar som borde vara snabbare. Enkelt, jag passerade dem som rundningsmärken i kurvorna... Ner med knät och gasa genom kurvan var det nån körskoleinstruktör som sa...
Eftersom Honda inte har utrustat VTR'er med en indikeringslampa för laddning så kunde den inte informera mig om detta på ett civiliserat sätt,
utan smällde helt enkelt huvudsäkringen mitt i en trafikerad korsning under rusningstrafik, WoHoo!!!
Det är jätteroligt att leda en motorcykel iklädd skinnställ, hjälm och mc-stövlar i trettiogradig sommarvärme, jag lovar!!!
I och för sig får jag skylla mig själv som inte fattade att startproblemen jag haft inte bara var ett batteri i behov av laddning, utan ett mera allvarligt problem.
Inte för att jag vet hur de tänkte på Honda, men en laddregulator hanterar rätt kraftiga strömmar, och blir rätt varm. Alltså verkar det inte särskilt smart att gjuta in alltihop i en iofs fuktsäker plastklump utan någon större värmeavledning... Men jag kan ju ha fel...
Yamaha har däremot tänkt ett steg längre, laddregulatorn från en YSF-R1 innehåller samma delar men är innesluten i en biffig kylfläns i aluminium. Dessutom är de löjligt billiga som begagnade, kostade 300:-, jämför med 870:- + frakt för en orginaldel utan kylfläns.
(Orginal hittar man inte begagnat, gissa varför?) Alltså har min VTR numera lite Yamaha arv i blodet (eller elsystemet...).
Här finns en utförlig steg-för-steg instruktion för bytet. Uppenbarligen har fler dragit samma slutsatser som jag.
Eftersom att jag haft startproblem tidigare men bytt laddregulatorn, antog jag i min oöverträffade enfald att mitt batteri var dåligt laddat. Detta eftersom jag bara kört korta turer till jobb och liknande efter bytet, och troligen inte fått nån längre laddtid under körning. Efter att ha fått starthjälp hemma hos Mor & Far satte jag följdaktligen batteriet på laddning.
Med nyladdat batteri kom jag till och från jobbet första dagen, men när jag på andra dagen skulle köra hem från jobbet blev det riktigt skojigt. Startade hojen, men var ändå misstänksam... Och jovisst, motorstopp vid första korsningen när jag inte hann justera choken, trycker på start igen.... "Whir, whir, whiiiiiiir, CLICK!" och så dimmades instrumentbelysningen... Tacka gudarna för snälla arbetskompisar som har startkablar. (Tack Tobbe!!)
Lite undersökning visade att mitt batteri visserligen tog laddning, men tappade sakta spänning och låg långt under normala värden efter ett par dygn. Sannolikt var det hela en avskedspresent från den gamla Honda orginal laddregulatorn. Återigen, jag borde ha fattat att en smälld säkring inte är ett tecken på dålig laddning utan ett tydligt tecken på överspänning. Troligen hade laddregulatorn innan den eldade upp sig själv roat sig med att ladda sönder mitt batteri. Tack så hemskt mycket Honda.
Nytt batteri införskaffades från Biltema, istället för att betala hutlösa pengar för ett "orginal" batteri (Honda använder svindyra Yuasa batterier, som är ännu dyrare att beställa via verkstäderna). Jag valde ett Gel-batteri (Gel istället för vätska, kan monteras i vilken vinkel som helst) istället för ett s.k. underhålls/läckage fritt SMF-batteri eftersom det bara var obetydligt dyrare och fortfarande under halva priset för ett Yuasa batteri.
Lyx? Kanske, kanske inte, vi får se hur bra batteriet håller.
Väl hemkommen uppstod genast nästa problem, var batteriet laddat? Olika uppgifter i butik, katalog och på webben gjorde mig förvirrad, och att mäta på batteriet gav iofs rätt spänning, men ingen info om det bara var s.k. fabriksladdning eller full kräm.
Ett samtal till Biltema besvarade frågan. Jo, det skulle vara laddat, alltså i med batteriet... Tre starter senare kunde jag konstatera att Biltema iofs är billiga, men deras kundsupport är värdelös...
Nåja, jag hade redan laddaren, så det var inga problem att ladda... Men detär rätt jobbigt att leda motorcyklar iförd skinnställ & mc-stövlar på varma sommardagar, även om man har vanan inne! Dessutom stirrar folk på en!
Alltså har jag konstruerat en enkel voltmeter med ett par lysdioder som visar aktuell spänning i systemet. Skall bara gjutas in och bli fuktsäkert, sen är det klart att monteras.
Ett dyrt men beprövat sätt att få bättre ljus är att byta till Xenon lampor, detta ger extrem ljusstyrka och mycket klart vitt eller blåvitt ljus. Tyvärr är det svindyrt och kräver plats för en ballast, vilket är en stor klumpig sak om man väljer ett system anpassat för bilar (mycket billigare än ett rent MC system) och det blir trångt att klämma in i fronten på en VTR.
Klart billigare och enklare är att stoppa i en vassare H4 lampa, iofs rent tekniskt olagligt att ha mer är orginalets 65/50W men en lockande idé. Eftersom jag inte litade helt på mitt laddningssystem tidigare hade jag skjutit upp det här experimentet. Men till sist åkte det i en 100/80W lampa iallafall.Döm om min förvåning när ljuset blev sämre?! Nja alltså ljusbilden och räckvidden var densamma, men ljuset blev alldeles gult, vilket gjorde det fullständigt omöjligt att urskilja detaljer.
Lite huvudkliande senare hittade jag det troliga svaret på ett forum. Ledningarna till strålkastaren i en VTR är inte särskilt tjocka, vilket ger spänningsfall, och eftersom en H4 lampa är optimerad för ca 13,5V (+/- några %) så ger den inte full ljusstyrka med lägre spänning. I mitt fall fick orginallampan knappt 12V och gav kanske 70% av angiven ljusstyrka, och spänningsfallet blev ännu värre med den vassare lampan, med ännu sämre verkningsgrad som följd.
Dessutom kan en kraftigare lampa ge skador på ledningarna och ännu värre, skador på kontakter och switchar i instrumenteringen eftersom de inte är dimensionerade för effekten. Dyrt och onödigt, alltså tillbaka med orginallampan snabbt som attan!
Men samma person föreslog en lösning, peta dit reläer för hel & halvljus och dra grövre kablar direkt från batteriet, med endast manöverspänning genom orginalkablarna belastas inte dessa oavsett om man använder en vassare lampa.
Att beställa färdiga kit för 45$ + frakt lockade inte, så jag köpte ett bilkit från Biltema och modifierade det enligt mina egna önskemål.
Resulatet blev strålande (haha...), klart vitt ljus med orginallampan, mycket kraftigare än förut. Ljuset med min vassare 100/80W lampa är inte längre gult utan kritvitt och mycket,mycket starkt. Lite väl tilltaget i min mening, så jag letar efter en mera "lagom" lampa med ett helljus på runt 80-85W eller så?
Den eleganta lösningen är att svetsa gängade fästen för spolar på svingen. Riktigt dyrt och kräver dessutom att jag delar hela hojen och skickar iväg eller tar med svingen för svetsning. Alltså ingen bra lösning, jag hittade istället på superhawk forumet en kille som fäst spolarna igenom den ihåliga bakhjulsaxeln. Lysande!
Efter inköp av spolar i aluminium (snyggast så!), plus en gängad stav i M8 dimension, blev resultatet rätt snyggt. Enda nackdelen är väl att man inte kan ta av bakhjulet på det här sättet. Men det gör jag så sällan att jag kan överleva att använda slip&slide metoden för det.
Eftersom axeln har olika dimension inuti passar staven perfekt i ena änden medans den andra har ca 12mm innermått, det löstes enkelt genom att fila ner en M8 mutter till rätt dimension och gänga på innanför spolen. Lite milt våld med en hammare på gängorna på denna sidan låser effektivt den yttre muttern på plats. Detta gör att alltihop sitter samman, och man bara lossar ena sidan för att ta av hela staven.
Nu skall jag bara lista ut ett sätt att modifiera mitt fina stöd så jag kan användabåde spolar och stöd under svingen. Suck!
